Ullmar Qvick: SPRÅK, UTVECKLING OCH ÖVERSÄTTNINGAR

Ullmar Qvick

SPRÅK, UTVECKLING OCH ÖVERSÄTTNINGAR

Vi lever i en tid av snabba förändringar. Jag började tänka på det svenska språket i denna förändringens tid. Själv är jag skolad i det gamla gymnasiet, språkligt konservativ men inte reaktionär. Jag välkomnar goda nyheter i språket, men det är trist när innovatörerna, ofta tekniker med för lite hum om språkets villkor, inte vill fatta att det finns ord i engelskan som inte låter sig överföras till svenskan. Lease – det blir ”leasa” på vulgärspråket swenglish – och det kan inte skrivas ”lisa”. Det ordet finns redan, ålderdomligt, som i frasen ”Att de sista semesterdagarna var varma och soliga gav henne lite lisa” – Ungefär som tröst. Kan man inte i stället för leasa skriva hyra om det gäller kunden och hyra ut eller arrendera ut om det gäller ägaren? 
Shop och shoppa är stavningsmässigt fel. Ska vi ha svensk eller engelsk stavning? Det skulle alltså stavas sjopp och sjoppa, men det är ju så fint med den engelska stavningen. Pyttsan, säger en äkta värmlänning: Dä låter stort när fluga fiser!  Vem vill sälja sin gamla bureau? – nej han har i Sverige en byrå. Gick det att omvandla ord från franskan för 250 år sen, så nog borde det gå med engelskan idag!

Jag kanske ska tillägga att jag är en stor vän av det engelska språket, med formell kompetens att undervisa i ämnet på gymnasiet (före min pension förstås). Men jag är lika stor vän av svenska språket!

Bredvid mig har jag en diktantologi som är utgiven i Borås och som jag fick av Hamit Gurguri och Sokol Demaku tidigare i vår. Det är två initiativrika och produktiva herrar, som gör ett gott arbete för att skapa broar mellan folk och språk. I denna multikulturella antologi hittar jag åtskilliga dikter som jag gärna vill läsa igen och fundera omkring. Boken är mest lämpad för läsare som kan albanska och svenska, alltså albaner i Sverige i första hand. Poesi ger stor språklig frihet i jämförelse med prosan. 
Man kan djärvt bilda egna uttryck och metaforer. Men en sak får man inte glömma: grammatikens och ortografins (rättstavningens) regler gäller alltid. Fel böjningar, fel ändelser och sådana svagheter skär eller till och med sticker i läsarens ögon, den läsare som behärskar språket. Och metaforer är det känsligt med – de måste klinga svenskt om man ska använda dem! Ursvårt för den som kommer utifrån. Att tillägna sig ett nytt språk för att använda det litterärt är en ständig kamp. Flera har skrivit om det, framför allt greken Theodor Kallifatides, som efter många år i Sverige, där han startade som diskare, har blivit en erkänd och av de svenska läsarna omtyckt författare. Mustafa Can, med kurdiskt ursprun g, är en annan författare som den svenska publiken tagit till sitt hjärta.

Image
v